Jag såg en film förut, den berörde mig till tusen. Den gav mig inspiration till att berätta lite om mig själv.. Here goes!!

Jag heter Penn Nutsack, jag är 30 bast jag bodde i en 158 kvadrat lägenhet i en stad som heter Land. I Land bor det 210 000 människor. Dialekten är ganska svår att förstå sig på, vissa menar att man kan likna den vid en blandning mellan götelaborska och värmlänska.. Jag hade en gång en fru, men hon lämnade mig när jag fick sparken ifrån advokatbyrån jag arbetade åt. Det var 2 år sen nu. Allt går så fort, Mindy minx min dotter som jag aldrig fått se, sen jag fick en ny adress vill säga. Tack vare det där mordet min fru Laura Loo satte dit mig för.. Just nu sitter jag och skriver ifrån cell 418. Life reaks of piles with shit som min cellhomie brukar uttrycka det.

Jag bodde i Land och hade allt. Ett bra jobb, en underbar fru, en underbar dotter, en hyfsad lägenhet. Goda grannar som brukade komma över på middag, vi pratade drack gott vin och skrattade. Nu sitter det skrattet i halsen som en ond dröm, det enda jag ser framför mig nu är en tom sida. En ovisshet av en obeskrivlig längtan som aldrig kommer ta slut. Min fru och mitt barn försvann. Jag kommer aldrig bli samma man igen. Aldrig känna mig älskad igen, aldrig älska. Vem eller vad kommer jag att bli nu?

Det enda jag ser framför mig är den natten jag försvarade min familj, den natten allt förändrades. Jag gjorde allt för min familj. Min fru som jag skyddade, högg mig i ryggen. Varför? För att skydda sig själv naturligtvis, för att få skydda sitt rykte och anseende. Trots att jag gjorde allt. Jag gav det ultimata. Jag gav mitt liv för henne och för min lilla älskade dotter. Jag dödade mannen som försökte döda dom. Nu sitter jag här. Nu sitter jag i 418 och stirrar i spegeln och ser ett ansikte jag knappt längre känner igen. Ett par ögon som är kalla, kalla av is. När jag kommer ut om 4 år då kan jag börja ett nytt liv. Om jag nu kommer ut härifrån vill säga. Det viskas och tisslas och tasslas. Någon är ute efter mig härinne, en röst sa mig senast igår att jag lever på övertid. Men jag lever tydligen än. Ett vandrande skal, en spillra av en tidigare varm och sympatisk människa. Numera tom och det enda som återstår är hat.

Blablabla.. Cry me a river Penn Nutsack.. Damn maaaaan you crazy fool muhahaha.. Hoppas ingen köpte den storyn haha ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Världens slemmigaste man?!?   Jag kikade in här av en slump och till min förvåning är det folk som tydligen läser min blogg forftarande fast jag inte skrivit på ett år hmm hur går det ihop egentligen, och vilka är de som läser?!? Göbbgurr...

   Tiden står stilla och allt runtomkring verkar som en dimma. Varför blev det så här morfar, varför togs du ifrån oss. Vi som älskar dig såsom jag vet att du älskar oss. Jag förstår det inte, jag vill inte förstå. Du har inte fått leva...

  Har du känt på dina känslor någon gång?   Jag gör det just nu..   Mina ögon är suddiga och en varm dov känsla trycker lite lätt i dom, jag sluter dom och öppnar för att se om det är någon skillnad.. Nepps det var det inte, det enda jag la märke til...

  Det är mycket i hjärnan nu =)   Saker jag funderat lite på idag..   Grejen med min gamla blocket annons dök upp idag igen, det känns helt otroligt att det inte är en dröm utan faktisk verklighet.. Jag hade en annons ute för flera månader sen som j...

  Grannar alltså, vad i hela helvete har dom för problem haha =)   Det enda jag önskar är lite vackra kvinnor som är trevliga och ler åt mig.. Det är allt men neeeej det är ju för mycket begärt.. Okej jag har haft grannar som ler åt mig och visst dom...